The Smiths har alltid varit ett av mina favoritband. Och den här låten är alltid den som cirkulerar genom mitt huvud när jag tänker på dem. När jag lyssnar på den känns den så levande, så riktig. Den är precis så som jag vill ha den.
På The Queen is Dead finns tre av mina favoritlåtar av The Smiths: Bigmouth Strikes Again, The Boy With The Thorn In His Side och There Is A Light That Never Goes Out. Den sistnämnda är den som står mig närmast. Dess meddelande är inte väldigt originelt, må så vara. Men hur de får fram att man inte skulle kunna bli lyckligare än just nu, är något de får till så välförtjänt. There Is A Light That Never Goes Out har ju även blivit en av deras största låtar och det är jag inte förvånad över. Att Strangeways, Here We Come blev deras sista album är tråkigt, men The Smiths vilja höll i sig i publiken.
Jag skulle kunna lyssna om och om igen på den här låten. Dess rytm och klang är riktigt beroendeframkallande enligt mig. Men man vill självklart inte lyssna sönder en låt, så jag måste tygla mig och byta. Jag önskar fler generationer kan upptäcka och njuta av The Smiths i så många år som möjligt framöver. För även om The Smiths har slutat spela är de aldrig riktigt döda.
3 kommentarer:
Bra låt! Jag minns första gången jag hörde den här låten. Då var det Schneider TM's cover på låten, The Light 3000 och genom den hittade jag till orginalet.
Fin väg till målet Leif :)
Hörde också "The Light 3000" först (genom Leif) men började lyssna på The Smiths senare på egen väg. Tycker inte att det är världens roligaste band om jag ska vara ärlig (Morrissey solo är ännu mer överskattad). Men jag håller med om vilka låtar som är bäst på "The Queen Is Dead" och "There Is A Light That Never Goes Out" är helt klart toppen - kanske i hela The Smiths-historien. Tycker dock att "Strangeways, Here We Comes" är bästa albumet; visste för övrigt inte att det var deras sista.
Skicka en kommentar