Jag frågade min mamma på ren reflex vilken låt jag skulle skriva om. Hon sa att jag skulle skriva om Broken English. Och så blev det.
Broken English är den låten som studsar igång i mitt huvud när Marianne Faithfull kommer på tals. Även om den i princip gungar och knarrar fram på samma sätt låten igenom och därav knappast bjuder på de där överraskningarna som många musiklyssnare får kickar av så är det en utan tvekan en låt som bara kan berömmas av många andra skäl. Framförallt är det Mariannes sång som tillsammans med en välkomnande takt lägger upp lockelsen och den inbjudande känslan som jag tycker att man får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar