Music Music Music (Put Another Nickel In) - Music Music Music

Music Music Music är en "modern" jazz-trio, men med mycket referenser till äldre jazz och musik över huvudtaget. Denna låt,som är en cover av Teresa Brewes "Music music music", har gett namnet åt bandet, eller så är det tvärtom låten som fick namnet först och sedan bandet . Likheten är inte direkt slående, jag hade ingen aning om att det fanns en annan version av låten, förrän jag läste recensionen av en av deras konserter. Music Music Music (bandet) har bearbetat låtmaterialet, brutit ner det och byggt upp en helt ny låt där man bara ibland kan höra likheterna. En av de mest påtagliga likheterna är svänget i låten, som finns i båda versionerna. Music Music Music´s version är jazzigare och enbart instrumental. När jag hör Fabian Kallerdahls pianospel tänker jag på Bill Evans musik, en annan jazzmusiker som Music music music gjort covers av (låten How My Hearts Sings). Det är liknande lätta pianospel som i sin tur har likheter med de Franska impressionisternas musik (t.ex. Ravel Debussy), med mycket tystnad i spelet. Övriga medlemman i trion är Fabians bror Josef Kallerdahl på bas och Michael Edlund på trummor och de har ett väldigt fint samspel i gruppen. Det märks väl när man ser dem live, vilket jag gjort två gånger och det är en god balans mellan skriven musik och ren improvisation.

Music Music Music (Put Another Nickel In) är första låten på skivan Everybody Digs, som är ganska ojämn i övrigt. Första låten är klart höjdpunkten på skivan, även om resten av musiken inte direkt är dålig.

Lyssna här

Jag Ger Dig Min Morgon - Fred Åkerström

Nu när vintern sveper över våra landskap och det blir både jobbigare och kyligare att gå ut, behöver man alltid en låt som lindar in en i värme och värmer en inne i själen. Jag hade först tänkt gå ut med att tipsa om Shuggie Otis Strawberry Letter 23, en funklåt som passar in sig väldigt bra på sommaren och som då för tankarna till just värmen sommaren utlyser, men jag ändrade mig snabbt och tänkte tipsa om sång som kanske ligger Svea Rike närmare hjärtat - nämligen Fred Åkerströms Jag Ger Dig Min Morgon.

Jag Ger Dig Min Morgon (som finns med på Åkerströms album Två Tungor) är en svensk version av Tom Paxtons I Give You The Morning och är en väldigt vackert utformad sång rent språkmässigt. Åkerström beskriver målande det han sjunger om, så att en bild av hela sångens handling framgår klart och tydligt, i verser såsom:

Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår, det flyter över hela kudden

Faktum är att när jag hör en visa som den här, så värmer kroppen. Det målar upp bilden av rödmålade torp i Glava, Värmland, om kärleken och sommaren, och en vacker, svensk sådan. Åkerström har inte direkt imponerat tidigare, jag har faktiskt inte hört mycket av honom, men hans mest kända sång är snudd på ett svenskt mästerverk. En låt med själ av en av Sveriges mest inspirerande (och basröstade) vissångare.

Again - Archive

Archive är ett band som jag flera gånger halvt medvetet "slutat lyssna på". Det brukar kännas som om jag stannar upp med mina musikaliska upptäckter när jag fastnar alltför mycket för deras musik. Jag har också känt att de kanske på ett sätt är för enkla för mig. Jag vill ha mer lager på lager, krångliga melodier och flum eller någonting så naket och folkligt så att melodierna får berätta sina egna historier. Musiken där emellan tycker jag är tråkig. Vid första intrycket är inte Archives musik någonting som sticker ut. Visst, trip-hop, som bandet tydligen brukar klassas in i, är väl alltid speciellt. Men för mig var bandets musik genremässigt närmare vanlig alternativ rock; känsloladdad sådan. Någonting som fått mig allt mer att inse att det kanske inte är helt fel att referera till framförallt Pink Floyd, men också andra inflytelserika artister som på många sätt borde ses som hedrande liknelser.

Jag kan inte säga annat än att jag tycker extremt mycket om deras skiva Noise, men nu har jag också insett att You Always Look the Same at Me, som är ett mindre elektroniskt laddat album, helt klart är i samma klass. Här kommer album som The Wall väldigt mycket in i bilden. Till sist kommer jag till insikten att Archives musik faktiskt är rätt mycket av det där som jag beskrev som sådant jag gillar, det är sannerligen lager på lager. Albumets första spår: Again, är nog en väldigt bra introduktion till bandet och en av deras bästa låtar (kanske den bästa). Det är oerhört känsloladdat och melodien går väldigt mycket upp och ner på ett bra sätt. Ibland är det nästan kaos och ibland nästan stilla. Det bör utan tvivel kallas för post-rock. Låten är över en kvart lång men under färden från start till mål hinner jag som lyssnare genomgå en färd genom solen, natten och mitt egna inferno minst en gång. När den tar slut så har man inte släppt musiken en endaste gång.

Här under finner du en singelversion på låten.

Vienna - Ultravox

Redan 1973 grundades Ultravox. Ett av alla dessa nostalgiska synthpop-band som under 80-talet blev ordentligt stora. Deras första album i slutet av 70-talet var dock inte mer synt än Roxy Music. När sedan John Foxx lämnade gruppen för sin solokariärr och Midge Ure tog över spakarna nådde Ultravox sin höjdpunkt under skiftet mellan 70- och 80-talet; det de släppte senare är det som de idag kanske främst förknippas med, synthpopen, och den känns väl kanske inte riktigt lika bra som deras tidigare musik. Under den här mellanperioden så var tillhörde Ultravox pionjärerna av undergenren New romantic tillsammans med bl.a. Japan. Då - 1980 - så kom Vienna, vilket är en av 80-talets enligt mig allra bästa album inom det elektroniska. Titelspåret är den låten som du längtar till redan när du sätter på skivan och det är också veckans låt.

Videon är historisk eftersom det var den första någonsin som använde sig av wide-screen. Dessutom är den väldigt bra.