
För några år sen läste jag serien ”V För Vendetta” av Alan Moore och David Lloyd. I en episod av serien befinner sig V och Evey i V’s högkvarter, Skuggornas Galleri. Där har han samlat föremål, som ett museeum över den värld som fanns innan den totalitära staten kom och införde censur och diktatur i Storbritannien. Detta för att bevara dessa föremål till eftervärlden. Bland föremålen finns en jukebox. Den första låten de sätter på är Dancing in the streets av Martha and the Vandellas. Det visste jag dock inte när jag läste serien, utan det kom jag på senare när jag hörde låten för första gången. Evey får i serien, en chock av friheten i musiken, i kontrast mot den kontrollerade statens ideal. Hon får en uppenbarelse av hur världen kunde vara om den var fri för alla människor att göra vad de ville. Det är ett fint sätt att förklara frihet och dess motsats. Frihet är låten Dancing in the streets.
“It doesn’t matter what you wear, just as long you are here”
Valet av låten där här fredagen styrdes mycket av att förra veckan firade skivbolaget Motown 50-års jubileum. Jag är väldigt förtjust i det mesta Motown skapat och gett ut, så därför var valet av ”motown-låt” väldigt svårt. Dancing in the street har ju dock blivit något av en signaturlåt för Motown, som innehåller alla delar som gör Motown till vad det är: Kraftfull rytm, svängigt, fantastiska sångare, snygga arrangemang och framförallt mycket glädje. Dessutom sjunger Martha Reeves ”Can’t forget the motor city”, alltså Detroit- Motortown. Det är förövrigt därifrån namnet Motown kommer.
Låten är ett gott exempel på hela Motowns stil och attityd. Det är en kraftfull låt och väldigt lyckogivande. Jag tycker om inställningen i musiken och texten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar