Närbild är antagligen Nannie Porres kändaste och mest köpta skiva och det är i stort sett den enda jag hört. 1976 vann skivan Orkesterjournalens årliga pris gyllene skivan och den har ett fint omslag, enkelt, vitt med en svartvit närbild av Nannies ansikte. Jag tycker mycket om hela skivan, men min favoritlåt är den låt som på något vis blivit kännetecknande för Nannie Porres: Med ögon känsliga för grönt, första låten på andra sidan (jag har bara hört skivan på vinyl) Hela skivan Närbild är ett pärlband av låtar av kompositörer som Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Povel Ramel, som man måste kalla svensk standards.
Skivan innehåller även, ovanligt nog, en vokal tolkning av en Lars Gullin-låt: Dannys Dream. Nannie, som innan Närbild var känd som enbart en jazzsångerska sjunger på ett annorlunda sätt när hon sjunger de här svenska låtarna, mer rakt, tydligt, direkt. Hon sjunger inte skolat perfekt men dock så levande och det är väldigt fint. Trots att det är svenska låtar som hörts många gånger förut, skapar de något nytt av materialet och musiken är absolut jazz.
Med ögon känsliga för grönt har en fin och poetisk text, vackert framförd av Nannie och kompat av bandet. Det är speciellt det fina samspelet mellan Nannie och bandet som jag tycker mycket om. Musiken är lika viktig och lika bra som sången i låtarna. Saxofonsolot en bit in i Med ögon känsliga för grönt är lika ljuvligt vemodigt som hela låten. Jag tycker om när musiken och texten skapar någon slags bilder i huvudet och det gör den här låten. Det är sensommar som precis övergått till höst, träden är fortfarande gröna, men det är kallare och fuktigare ute. Texten är berättad som ett minne och det förstärker känslan av vemodet och melankolin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar