För att hitta in i en för en ny genre behöver i alla fall jag någon form av handledning till en början, något tips som man kan börja lyssna på. 1900-talets konstmusik är en djungel av olika kompositörer och artister och det finns så otroligt mycket att lyssna på. En dag, jag hade spotify öppet så kommer jag på något vis in på Steve Reich, den minimalistiska kompositören. Han har gjort hur mycket som helst känns det som när man tittar igenom listorna. Lyssnar först på Different trains, som jag tidigare läst lite om. Den svenska gruppen Fläskkvartetten satte upp den kompositionen förra året på judiska teatern i Stockholm. Jag tog en chansning och prövade sedan att lyssna på skivan precis under, Early works heter den och tänkte att tidiga verk, det borde ju vara en bra början. Därifrån kommer den här låten som är både vacker och väldigt rolig. Det är uppbyggt av repititioner av flera inspelningar. Låten är väldigt lång, men om man ger den sin tid så upplever man en mycket märklig, men samtidigt festlig musikupplevelse.
Den i mina ögon och öron svåra konsten att skapa något ur en återkommande kort repetition behärskar Reich verkligen och det märks i hans minimalistiska kompositioner överhuvudtaget och i denna låten drivs det till sin spets.
Möjligen kan vissa människor uppleva detta upprepande skrik som irriterande och inte njutbart överhuvudtaget, så upplevde jag också det till en början, men som med mycket bra musik så kunde jag inte ta in den direkt, utan jag började gilla låten efter ett tag och när jag gjorde det så tycker man mycket om den.
1 kommentar:
Det är verkligen ett sånt stycke man måste insupa.
Skulle nog inte rekommenderas till fester.
Skicka en kommentar