Blinkar blå - Adolphson & Falk

"I sjuttiotalets engelska och tyska popvärld hade synthesizern gjort sitt intåg, men här hemma var motståndet ännu stort mot de ”syntetiska musikmaskinerna”. Den visionäre radioproducenten Lars-Göran Nilsson förde oss samman med den svenske syntpionjären Greg FitzPatrick, med rötter i den svenska musikrörelsen. I Riksradions Studio 7 spelade vi tillsammans in Blinkar Blå som ett programinslag för Eldorado i november 1981. Gensvaret hos lyssnarna blev större än vi anat och radions eget lilla grammofonbolag, som mest saluförde fågelskivor och Sven Jerringreferat, gav ut en singel på blå vinyl. Den blev deras och vår första riktiga ”hit” även benämnd Sveriges första synt-hit."

(skrivet av Thomas Adolphson och Anders Falk på deras hemsida)

Adolphson & Falk blev under tidigt 80-tal i Sverige det som Kraftwerk tio år tidigare hade varit för hela världen: de första popmusiker som använde synthesizers i större utsträckning. Det är ingen jättestor grupp idag (inte ens i mitt svenskt utgivna musiklexikon syns de till) men på grund av den berömmelse de nådde då de var som störst kan de mycket väl ha påverkat en hel del hur svensk populärmusik låter idag. Även om de också antagligen också var influerade av just Kraftwerk, samt bar samma fascination för teknik, upphör likheterna ganska snabbt. På många sätt är det här många vägar mer konventionellt men framförallt många gånger mer 80-tal.

Jag hörde gruppen för första gången förra sommaren och det var antagligen just Blinkar blå som blev låten som senare gjorde mig lockad att höra mer. Mycket mer finns kanske inte - jag vet inte ännu - men lite mer fanns absolut. Framförallt var det väl de två skivor som var berömvärda. Den första Med rymden i blodet, som jag inte hört i helhet, men åtminstone innehåller flera riktigt bra låtar. De jag hört var alla kandidater till att bli dagens låt: Krafter vi aldrig känner, Stockholmsserenad och Vidare. Den andra Över tid och rum, som jag är betydligt bättre bekant med, är ett nästan helt igenom stabilt album med låtar som Hav. De två albumen har beskrivits som ren science-fiction och det senare är ett konceptalbum som utspelar sig 100 år efter George Orwells klassiker 1984 - 2084, med andra ord. Det var mellan de fyra låtarna som jag senast nämnde i texten och Blinkar blå som mitt val stod emellan, men jag insåg att om det är någon låt som sätter stämningen, väcker intresse och är vad Adolphson & Falk är allra mest och bäst så är det just den. Blinkar blå är en perfekt låt i alla avseenden. Den känns inte särskilt föråldrad med tanke på dess elektroniska finesser och den har ett underbart tempo som drar sig över lyssnare som ett täcke. Ibland känns täcket kyligt, men syntslingan som för första gången kommer in efter tre minuter gör nog de flesta varma om hjärtat.

Men det finns frågor datorn inte kan besvara,

signaler som jag inte kan förstå.

Det finns så mycket som vi inte kan förklara.

Det finns krafter som vi aldrig kan rå på.

Vanligtvis är inte lyrik någonting som fascinerar mig, men när de sjunger såhär fint är det svårt att inte lyssna, samma sak gäller Vidare. Ändå väljer helt klart Blinkar blå på grund av att dess fantastiska musik. Lyssna!