Visar inlägg med etikett 1972. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 1972. Visa alla inlägg

onsdag 10 december 2008

Ett Stilla Regn - Ted Gärdestad

Ett stilla regn, svalkar luften som jag andas in
Ett stilla regn, varje vattenpuss är din och min
Ett stilla regn

Det rinner silver från taken och jag kan se, hur det blänker mot mig
Det brister sakta i molnen och det blir sol, den lyser på dig.

Med Teds ljusa pojkstämma och Kenneths målande och underbara texter kan bröderna Gärdestads verk inget annat bli än svenska underverk.

Låten Ett Stilla Regn från en av mina favoriter Ted Gärdestad, finns tillgänglig på hans debutalbum Undringar då han som 15-åring spelade in ett par låtar med Benny Andersson och Björn Ulvaeus, ett album som för övrigt är väldigt, väldigt bra. Molnen är gråa, marken är oftast vit och temperaturen är låg - då passar ett litet hopp av vårvärme in i våra kalla dagar.

onsdag 26 november 2008

Jag Ger Dig Min Morgon - Fred Åkerström

Nu när vintern sveper över våra landskap och det blir både jobbigare och kyligare att gå ut, behöver man alltid en låt som lindar in en i värme och värmer en inne i själen. Jag hade först tänkt gå ut med att tipsa om Shuggie Otis Strawberry Letter 23, en funklåt som passar in sig väldigt bra på sommaren och som då för tankarna till just värmen sommaren utlyser, men jag ändrade mig snabbt och tänkte tipsa om sång som kanske ligger Svea Rike närmare hjärtat - nämligen Fred Åkerströms Jag Ger Dig Min Morgon.

Jag Ger Dig Min Morgon (som finns med på Åkerströms album Två Tungor) är en svensk version av Tom Paxtons I Give You The Morning och är en väldigt vackert utformad sång rent språkmässigt. Åkerström beskriver målande det han sjunger om, så att en bild av hela sångens handling framgår klart och tydligt, i verser såsom:

Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår, det flyter över hela kudden
Faktum är att när jag hör en visa som den här, så värmer kroppen. Det målar upp bilden av rödmålade torp i Glava, Värmland, om kärleken och sommaren, och en vacker, svensk sådan. Åkerström har inte direkt imponerat tidigare, jag har faktiskt inte hört mycket av honom, men hans mest kända sång är snudd på ett svenskt mästerverk. En låt med själ av en av Sveriges mest inspirerande (och basröstade) vissångare.